Det var hösten 2013 i Tresticklans Nationalpark. Gick uppe på ett berg när jag fick syn på tallen med de vita grenarna och lite liv kvar uppe i trädet. Insåg att det måste fotas underifrån . då skulle grenarna bli skuggiga och bryta bra mot himlen. Grenarna skulle dessutom sträcka sig mot de andra träden och solen i ett sista desperat rop på hjälp. Klar himmel eller strömoln hade inte fått samma bakgrund som denna “molnmatta” gav. Tycker kontrasten i bilden är bra. Ökning hade gjort den skrikigare. Ja, lite så tänkte jag.